Christian Rück

Behandlingar mot ångest behöver nå fler

Forskningen på ångestsyndrom har varit framgångsrik och redan idag finns effektiva behandlingar. Genom att forska på nya sätt att tillgängliggöra dessa kan fler få hjälp, menar forskaren Christian Rück.

Christian Rück är psykiatriker och psykiatriprofessor på Karolinska institutet i Stockholm. Han har ägnat de senaste tjugo åren åt forskning på främst ångestsyndrom som tvångssyndrom, social fobi, paniksyndrom, hälsoångest och dysmorfofobi. Inte minst är han expert på tvångsproblematik, där han varit med och tagit fram en internetbaserad KBT-behandling mot tvångssyndrom (OCD) som används i det uppmärksammade IAPT-systemet i Storbritannien. 

Utöver forskningen har Norrköpingssonen de senaste åren blivit en röst i den offentliga psykiatridebatten. Förutom att han svarar på läsarfrågor i Dagens Nyheter är han aktiv på sociala medier och debuterade 2020 som författare. I boken Olyckliga i paradiset undersöker han det till synes paradoxala i att allt fler blir sjukskrivna för psykiatriska diagnoser samtidigt som vi lever längre, har mer frihet och bättre välfärd. 

Vilka är de vanligaste ångestsyndromen?

– De vanligaste ångestsyndromen är social fobi – ibland också kallad socialt ångestsyndrom – specifika fobier, paniksyndrom och generaliserat ångestsyndrom. Ibland räknas även tvångssyndrom och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) in i gruppen, men oftast räknas de i egna grupper av tillstånd. 

Vad tror man orsakar de här ångestsyndromen?

– I det enskilda fallet är det sällan vi kan säga exakt vad det beror på. Det vi kan säga generellt är att det verkar finnas både medfödda genetiska sårbarhetsfaktorer och miljöfaktorer. Eftersom det ofta är förenat med skuld och skam, så är det också värt att säga att det inte finns mycket som talar för att det beror på att man gjort något fel eller att det är föräldrarnas uppfostran som orsakat det.

Du har ju själv forskat på flera av de här diagnoserna under tjugo års tid. Hur ser forskningsläget ut just nu skulle du säga?

– Forskningsläget ser bra ut med tanke på att det finns bra evidens för effektiv behandling, kognitiv beteendeterapi, som hjälper de flesta. Här tänker jag att det största problemet är att många inte får tillgång till den här behandlingen, snarare än att behandlingen behöver bli bättre. Den genetiska bakgrunden till tillstånden verkar precis som för andra psykiatriska tillstånd bli allt mer komplex ju mer man får fram i forskningen. Väldigt många olika genetiska variationer kan bidra till en ökad risk, men var för sig bara med en minimal riskökning. Vad gäller prevention, alltså att förhindra att folk ens bli drabbade från början, så har vi en ganska lång väg kvar att gå.

Forskningsläget ser bra ut med tanke på att det finns bra evidens för effektiv behandling, kognitiv beteendeterapi, som hjälper de flesta.



Varför behövs det mer forskning tycker du?

– Forskningen behövs helt enkelt för att det finns så många drabbade och att vi behöver bli bättre på att förstå orsakerna till problemen, hur vi kan förhindra dem och behandla dem. Vi kan till exempel se hur svensk forskning varit föregångare i forskning om att göra KBT internetbaserad. Detta har gjort att behandlingen kunnat ges till fler, på samma villkor oavsett var man bor. Den här forskningen har inte kostat mycket, men ger väldigt stor avkastning.

Forskningen behövs helt enkelt för att det finns så många drabbade och att vi behöver bli bättre på att förstå orsakerna till problemen, hur vi kan förhindra dem och behandla dem.



Foto: Appendix fotografi