Årets pris har tilldelats skådespelaren, filmproducenten och manusförfattaren Simon Settergren som har producerat och skrivit manus till filmen Kungen av Atlantis som handlar hans egen uppväxt med sin pappa som har schizofreni.
På ett varmt, engagerande och trovärdigt sätt lyfter Simon fram både svårigheter och glädjeämnen i att leva med en närstående som lider av svår psykisk sjukdom. Genom film och föreläsningar belyser han vikten av ökad vidsynthet mellan alla människor, både de som lever i och utanför rådande normer.
Grattis Simon! Hur känns det att ha blivit tilldelad Fonden för Psykisk Hälsas Fördomspris 2020?
– Det känns fantastiskt bra och jag blev otroligt glad och upplyft när jag fick höra det! När jag började arbetet med Kungen av Atlantis var mitt mål att få andra att känna att de inte var ensamma med sina upplevelser av medberoende och psykisk ohälsa. Det finns så mycket fördomar kring psykisk ohälsa, trots att det är så otroligt vanligt, något som också har blivit ännu tydligare nu under covid-19-tider. Jag tror att bland det farligaste är att bära på det ensam. Att bli tilldelad det här priset känns som en väldigt fin bekräftelse på att jag åtminstone har gjort något rätt i mitt arbete och jag är oerhört tacksam att jag tilldelats det!
"Det finns så mycket fördomar kring psykisk ohälsa, trots att det är så otroligt vanligt, något som också har blivit ännu tydligare nu under covid-19-tider."
Kungen av Atlantis togs emot väl och hyllades av både kritiker och publik när den hade premiär. Vad har filmen betytt för dig på ett personligt plan och vilka reaktioner har du fått från omgivningen?
– Det svåraste för mig med att göra filmen var att faktiskt våga. En hemlighet som jag har burit på i alla år, att min pappa hade schizofreni, låg nu vidöppen för alla att se. Mötet med publiken var på så sätt väldigt speciellt. Filmen framkallar både skratt och tårar, och jag slogs av hur många som kände igen sig. Kanske inte just i schizofrenin, men i att vara nära anhörig till någon med någon form av psykisk diagnos eller dåligt mående. För mig gjorde insikten om att alla känner någon att jag kände mig mindre ensam. Den bästa reaktionen är trots allt från min egen pappa. Han skrattar högst till filmen och berättar för alla han känner att det minsann finns en film om honom! Allt svårt han har gått igenom har på ett sätt fått sig en mening, andra har blivit hjälpta.
"För mig gjorde insikten om att alla känner någon att jag kände mig mindre ensam."
Har du nya filmprojekt på gång?
– Det kan hända! Att göra film är väldigt kul men också ett otroligt åtagande och det kräver väldigt många år av ens liv. Efter Kungen av Atlantis hade jag tänkt göra något helt annat som inte hade med psykisk sjukdom att göra. Men så fann jag ett manus till en bok som min pappa skrev när han vari 20-årsåldern. Den innehåller helt unika, bisarra situationer, svart humor och berättar en historia om en ung person som insjuknar i psykisk sjukdom, hur hans liv förändras och hur de runtomkring honom hanterar det. Den är dessutom väldigt filmiskt skriven, man kan riktigt se scenerna framför sig. Pappa har sagt att om någon ska filmatisera den, så är det jag. Så jag antar att om jag skulle göra ytterligare en film, har jag inte mycket till val, haha!
Slutligen, hur ska du fira det här?
– Jag har precis börjat återhämta mig efter drygt två månaders sjukdom i covid-19 och jag känner mig fortfarande lite ur gängorna. Men rimligen borde jag fira detta med pappa, utan honom hade ju inget av det här varit möjligt. Han gillar glass, så jag bjuder nog honom på en riktigt lyxig variant!
