Sedan 2017 har Psykiatri Sydväst i Stockholm erbjudit fysisk aktivitet i grupp som tilläggsbehandling för patienter med ångest och depression. Konceptet heter Braining och är en innovation som utvecklades på Affektiva Mottagningen på Karolinska sjukhuset i Huddinge.
Allting började med att överläkaren och forskaren Lina Martinsson pratade med sina patienter om fysisk aktivitet och insåg att många ville börja med motion, men det var svårt att hitta motivationen och komma i gång på egen hand. Lina och hennes kollegor, som själva gillade att träna, brukade träffas regelbundet och träna ihop på luncherna, och någonstans här föddes en idé. Hur skulle det vara att bjuda in patienter till personalens gympapass för att stötta dem att komma igång med fysisk aktivitet?
Tillsammans började de skissa på ett arbetssätt där patienterna kunde erbjudas enklare träningspass i grupp, som personalen själva kunde hålla i på mottagningen. Det hela blev snabbt en succé och patienter i alla åldrar, med olika förutsättningar och erfarenheter av träning, deltog i passen. Ganska snabbt kunde patienterna också märka av de positiva effekterna av regelbunden motion och när intresset sedan växte så fick antalet träningspass utökas och flyttas till en riktig idrottssal.
För många har Braining också blivit som en viktig del i vardagen, ungefär som att gå till jobbet, vilket är fantastiskt att höra!
Idag har Braining utökats och man håller på att starta upp behandlingen på flera psykiatriska mottagningar runt om i Stockholm. Det finns nu olika nivåer med till exempel enklare pass för de svårast sjuka och utbildningar för personal som ska leda träningspassen. Även om metoden i första hand riktar sig till patienter så finns en tanke om att även personalen ska ha nytta av Braining. En förhoppning är att det ska bidra till mindre stress och en bättre arbetsmiljö. På Karolinska Institutet pågår nu också ett forskningsprojekt om Braining där metoden utvärderas och effekterna av behandlingen kommer undersökas och jämföras.
– Sedan starten 2017 har närmare 600 patienter provat Braining hos oss och det har tagits emot väldigt positivt, både av patienter och medarbetare. Patienterna talar om en teamkänsla och en minskad hierarki i vården. För många har Braining också blivit som en viktig del i vardagen, ungefär som att gå till jobbet, vilket är fantastiskt att höra! Även under pandemin fortsatte vi kontinuerligt med Braining och personal från olika mottagningar höll i träningspassen utomhus, med ett smittskyddssäkert avstånd mellan deltagarna.
Vad är det ni undersöker i forskningsprojektet?
– Vi undersöker om Braining, som en förpackning av träning, är effektivt och genomförbart i psykiatrin. Vi vill också fördjupa kunskapen om vilka effekter fysisk aktivitet har vid psykisk sjukdom, till exempel vid bipolär sjukdom. Vi undersöker också hur Braining påverkar personalen i psykiatrin när det kommer till hälsa, stress och arbetstrivsel.
–Vissa dagar kom jag ut och gick hela rundan, andra dagar vände jag i porten. Jag promenerade alltid utan hörlurar, vilket min fysioterapeut hade tipsat om Det gav mig möjlighet att vara helt närvarande i det jag gjorde.
Promenaderna var det enda som kunde lindra den otroliga ångest som jag kände.
Under vintern började Sofie må allt sämre och trots att hon hade börjat äta medicin för sitt mående så var det promenaderna som lindrade hennes ångest mest.
– Promenaderna var det enda som kunde lindra den otroliga ångest som jag kände. Mina 20 minuter blev snabbt det dubbla och sedan ännu längre. För promenaderna var det som höll ångesten i schack. Under den tiden stod jag heller inte ut med att åka kommunalt, så många promenader blev det.
Sofie började sakta må bättre och efter några månader var det dags att försöka återvända till jobbet. Det var svårt att komma tillbaka men även nu så fick promenaderna en stor betydelse i vardagen.
– Det var otroligt tufft att vara tillbaka. Och då menar jag bara av att vara på jobbet var otroligt tufft. Men jag promenerade till och från jobbet, så jag kunde rensa hjärnan både innan och efter. Promenaderna hade otroligt stor betydelse för mig. De gjorde att jag klarade av mitt jobb och orkade vara mamma och fru. De gav mig en lust och glädje i kroppen som gjorde att jag kände mig starkare och gladare, även om jag sov mycket på eftermiddagen när jag kom hem.
Jag har ju alltid varit den som har hatat att röra på mig. Promenader ja, men inte mer än så. Det här med att springa lopp och sådant var inte min grej helt enkelt.
Efter en tid så kände Sofie att hon också behövde ha ett mål för att orka ta sig ut vissa dagar. Då bestämde hon sig för att anmäla sig till Rosa Bandet-loppet, något som både kändes omöjligt och främmande.
–Jag har ju alltid varit den som har hatat att röra på mig. Promenader ja, men inte mer än så. Det här med att springa lopp och sådant var inte min grej helt enkelt. Men jag ville verkligen göra detta och tillsammans med min man började jag träna lite smått, inte långt och inte snabbt. Jag Försökte hålla det på en nivå som passade mig och mitt mående. För mig har ordet träning alltid varit kopplat till någon from av prestation eller krav. Och med tanke på min bakgrund så försökte jag komma bort från allt detta. Jag såg ordet fysisk aktivitet i sociala medier, vilket förändrade mitt tankesätt och plötsligt kändes det istället befriande och lustfyllt! Att göra en aktivitet som passar mig här och nu.
Sofie fortsatte att träna inför loppet och det var viktigt för henne med balans i vardagen och att ha tid för återhämtning. Hon planerade sina dagar så hon fortfarande kunde promenera till och från jobbet. Sömnen var också viktig för att hon skulle orka delta i träningspassen på kvällen. Men sedan den 30 september 2018, på dagen ett år efter sin krasch, sprang Sofie slutligen över mållinjen i Rosa Bandet-loppet på Lidingö. Något som var helt otänkbart för henne bara för ett år sedan.
– Det vad en helt obeskrivlig känsla! Jag som bara året innan låg och gungade i fosterställning hade nu genomfört mitt första lopp! Jag hade tagit mig igenom en tuff och utmanande mil! Känslorna där och då går inte att beskriva.
Kan du ge några råd till någon som befinner sig där du var men har svårt att hitta motivationen?
– Det viktigaste är att lyssna på kroppen. Även om man har en "bra dag" så behöver kroppen fortfarande återhämtning. Men att hitta den balansen är svår. Om man vill göra något, börja enkelt och släpp kraven! Ta mina 20-minuters promenader som exempel, jag hade inga krav på att göra dem och vissa dagar gick det inte alls. Men att ha en runda färdig, där du vet att du har nära hem och att det finns möjlighet till vila på vägen, kan göra det hela lite enklare. Anpassa dig efter din dagsform och man mår oftast bra efteråt. Testa! Vem vet, det kanske blir det en helt ny vana?
Mental Health Run är ett välgörenhetslopp med syfte att lyfta fram det viktiga sambandet mellan fysisk aktivitet och psykisk hälsa. Loppet har genomförts sedan 2015 och allt överskott går oavkortat till psykiatrisk och psykologisk forskning i Sverige. Mental Health Run är ett lopp där alla är välkomna oavsett tidigare motionsvana. Du kan springa, gå eller rulla.
Med anledning av restriktioner relaterat till covid-19 så kommer antalet deltagare på plats i Stockholm vara begränsat. Men du har även möjlighet att delta virtuellt i loppet mellan 2-10 oktober. Då väljer du själv när och var du vill genomföra loppet. Det spelar ingen roll om du springer, joggar, går eller rullar – det viktiga är att du rör på dig!
Anmälan och mer information om Mental Health Run hittar du på deras hemsida >
