Efter flera förflyttningar relaterat till pandemin hoppas vi nu att Anders ska fylla Cirkus den 2 november med föreläsningen Hjärnstark i skärmens tidsålder för att fortsätta sitt viktiga arbete att sprida kunskap. Anders håller också föreläsningen pro bono för att bidra till ökade forskningsanslag kring det organ han brinner för allra mest.
Berätta vad som är din drivkraft i ditt arbete för psykisk hälsa?
–Som läkare är jag intresserad av att hjälpa människor och har insett att kunskap om hur vi fungerar, och varför vi fungerar som vi gör, kan hjälpa många. Det kan också innebära en motivation till förändring. Vi måste förstå att kroppen inte är utvecklad för hälsa och välbefinnande utan den är utvecklad för överlevnad och reproduktion. Att ha ångest i sig är oftast inte en sjukdom utan en normal reaktion, lika ofrånkomlig som att vara hungrig eller trött. Det betyder inte att man är trasig om man har ångest. Det betyder heller inte att man ska bagatellisera ångest som kan vara ett helvete men det är en viktig insikt. Jag har exempelvis patienter som sagt ”det är bara min amygdala som spökar” och lugnats av detta. Därför tror jag att det är bra med kunskap om hur vi fungerar på ett djupare plan.
Ditt intresse och din passion för hjärnan som organ är ju otvivelaktig, berätta vilken forskning som fascinerar dig mest just nu?
–Hur hjärnforskningen håller på att rasera gränsen mellan kropp och hjärna. Det är en artificiell uppdelning som inte motsvarar hur vi fungerar. Hjärnan utvecklades inte för att vi ska tänka eller känna utan för att styra kroppen och hjärnan är en del av kroppen. Det har kommit en rad studier som visar på hur kroppens tillstånd är viktiga för våra känslor och kognitiva funktioner. Vi kommer i ökad utsträckning se på sjukdomar som depression även ur ett fysiologiskt perspektiv och inte bara psykologiskt.
Jag kan aldrig sluta fascineras av att min subjektiva upplevelse av att existera styrs av ett organ som ser ut som tätt packade korvar.
Vilka forskningsområden skulle du vilja se mer av?
–Det jag personligen är mest intresserad av är medvetandet. Jag kan aldrig sluta fascineras av att min subjektiva upplevelse av att existera styrs av ett organ som ser ut som tätt packade korvar. Men jag tycker det är lika viktigt att forskning förs ut. Vi vet exempelvis idag hur viktig sömn, fysisk aktivitet och att träffas på riktigt är för att förebygga depression och ångest, och det är kunskap som måste komma ut till allmänheten. Vi kan ha hur fin forskning som helst men om den inte når människor som i sin tur leder till förändring är den i grunden meningslös. Därför vill jag se ökad kunskap i befolkningen.
Vilken form av träning rekommenderar du och hur mycket behöver man egentligen röra på sig för sin psykiska hälsa?
–Till att börja med rekommenderar jag att alla människor ska glömma ordet träning och istället börja tänka fysisk aktivitet. Det handlar inte om idrott, prestationer eller att delta i några långlopp, utan det handlar om något som vi människor som art är utvecklade för. Rörelse som vi behöver för att må bra även mentalt. Min rekommendation är: bygg in det i ditt liv så det blir en naturlig del. Gå eller cykla till jobbet, gå i trappor. Lämna in mobilen på rasten och lek om du är barn. Om jag ska vara mer specifik kan jag rekommendera 30 minuters snabb promenad om dagen och få upp pulsen åtminstone tre gånger i veckan. Vilken form av rörelse man använder sig av spelar ingen roll, det viktigaste är att det blir av.
I och med att vi idag använder fyra till fem timmar per dag åt våra skärmar så är digitaliseringens viktigaste effekt vad vi inte gör när vi lägger så mycket tid på våra mobiler.
Hur ska vi förhålla oss till mobiltelefoner och andra skärmar? Har du några bra råd för hjärnans bästa?
–Mitt råd är att vi måste inse att det viktigast och mest värdefulla som finns 2021 är människors uppmärksamhet. Idag finns det ett antal företag som tjänar ofantligt mycket pengar på att fånga in vår uppmärksamhet och som använder allt mer sofistikerade metoder till att göra detta. I och med att vi idag använder fyra till fem timmar per dag åt våra skärmar så är digitaliseringens viktigaste effekt vad vi inte gör när vi lägger så mycket tid på våra mobiler. Vi berövar oss tid att lägga på skyddsfaktorer för mental ohälsa, alltså sömn, motion och att ses på riktigt. Om man vill få människor att sluta röka kan man visa bilder på kyrkogårdar och förklara att man kan få lungcancer av att röka. Då kommer de kanske tycka att det är intressant men de kommer inte förändra sina beteenden. Att prata om sjukdomsrisker fungerar nämligen inte särskilt bra som motiverande faktorer. Vi är däggdjur gjorda för här och nu, och därför måste vi möta människor i nuet om vi vill få till en förändring. Vill man få unga att fimpa ska man inte prata hälsorisker utan berätta att de blir exploaterade av tobaksföretag som försöker tjäna pengar på dem och gör cigaretter så beroendeframkallande som möjligt. Jag tror vi ska tänka på samma sätt kring digitalisering. Vi måste förstå att människor tjänar vansinnigt med pengar på att hacka oss och då kanske vi blir mer benägna att faktiskt att använda våra digitala verktyg på ett klokare sätt. Jag vill också understryka att digitaliseringen inte är i sin slutfas utan vi bara tagit första babysteg in i den. Vi kommer inom några år ha klockor som mäter puls, blodtryck och blodsocker, och som även försöker förutsäga vårt känsloläge. Sådana verktyg kan innebära fantastiska möjligheter för hälsa och välbefinnande men det kan också användas till att slita ännu mer av vår tid från oss och sälja på oss saker. Hur detta spelas ut vet ingen, det är inte deterministiskt, det är upp till oss och det är därför vi behöver en konstruktiv diskussion om hur vi minimerar baksidorna med vår digitala livsstil. Digitaliseringen är den snabbaste och största förändring som människan gjort men vi får inte glömma att vi i grunden har samma gamla fysiologiska behov som vi alltid haft. Vi behöver vår sömn, vi behöver äta, röra oss och mötas. Det kommer vi aldrig ifrån.
Rekommendationer är ju ofta enklare att ge men desto svårare att efterleva. Har du några konkreta råd för hur man ska tänka och få till en förändring på riktigt gällande rörelse och skärm?
–Jag vågar inte svara på det. Jag är världens sämsta motivationscoach. Det beror på att jag avskyr när människor talar om för mig hur jag ska leva mitt liv. Jag vill bara presentera information och så får man bestämma själv. Jag ser det som att min uppgift är att sprida kunskap på ett lättfattligt sätt och utan pekpinnar. Det har varit med ledstjärna i allt jag gjort.
Den sjukdomsbörda som orsakas av psykiatriska tillstånd har inte fått den uppmärksamhet som den förtjänar, och framför allt inte fått den finansiering den förtjänar gällande vårdinsatser.
Du är ju sedan många år ambassadör för Fonden för Psykisk Hälsa och 2019 vann du också Fondens fördomspris. Vad är det som gör att du är så engagerad i de här frågorna?
–Jag tror att vi mår betydligt sämre än vi borde göra. Den sjukdomsbörda som orsakas av psykiatriska tillstånd har inte fått den uppmärksamhet som den förtjänar, och framför allt inte fått den finansiering den förtjänar gällande vårdinsatser. Det inte är helt okomplicerat att vi idag pratar mer öppet om psykisk ohälsa, det finns en risk att vi börjar medikalisera naturliga känslor. Men sammantaget tror jag att en ökad öppenhet löser fler problem än det skapar, vi har trots allt 1200 självmord om året, fem gånger fler än vad som dör i trafiken. Att se sitt mående ur hjärnans perspektiv ger både viktiga insikter och gör att man blir mer förlåtande mot andra och mot sig själv. Hjärnan visar oss inte verkligheten som den är, den förändrar våra minnen och fäller ner kognitiva filter som gör att vi ibland blundar för obehagliga sanningar. Den låter oss ibland tro att vi är bättre och ibland sämre än vi egentligen är. Den är inget passiv mellansteg som bara är intressant för läkare och forskare. Vill man förstå sig själv och andra bättre kan man inte bortse från hjärnan. Jag tror alla är intresserade av hjärnan och om inte har man inte fått den berättad för sig på rätt sätt ännu.
Jag brukar jämföra med att vara intresserad av bilar. Låt säga att du intresserad av bilar och så har du bara kunnat studera bilar genom att köra en bil och titta på bilar på gatan. Baserat på det kan du dra en hel del slutsatser om hur bilar fungerar. Men om du öppnar motorhuven på en bil kan du förstå dem ännu bättre. Precis där tror jag vi befinner oss i historien gällande hjärnan. Vi har tidigare bara kunnat förstå varandra genom att se hur vi beter oss men nu kan vi för första gången ”öppna på locket” och titta under ”motorhuven” och se hur vi egentligen funkar. Då kan vi också förstå oss själva bättre. Den kunskapen är inte bara oändligt fascinerande, den kan också göra gott. Jag vill citera den ryska läkare och författaren Anton Tjechov: ”Människan kommer bli bättre om man visar henne vad hon är.”
Missa inte att boka biljetter till den snart slutsålda föreställningen Hjärnstark i skärmens tidsålder på Cirkus den 2 november. Biljetter köper du på Cirkus hemsida >
Vill du inspireras ytterligare till att röra på dig för psykisk hälsa och bidra till ökad öppenhet, passa på att också anmäla dig till Mental Health Run. Anmälan till det gemensamma loppet på Djurgården den 2 oktober är nu stängd men gå, lunka, spring eller rulla med oss i den virtuella versionen mellan 2 – 10 oktober. Allt överskott direkt till forskning för psykisk hälsa!
Anmälan till det virtuella loppet hittar du Mental Health Runs hemsida >
